Jag brukar försöka att inte tänka bakåt och bara se framåt och glömma allt som varit, men det är inte så lätt alla gånger och jag kan inte hjälpa det att jag frågar mig själv om det är något fel på mig? Och om ska jag vara ärlig så börjar jag faktiskt tvivla på det, fast jag vet innerst inne att det inte är det men det är så svårt att inte tänka på det när det ser ut som det gör för mig, och det gör ont inom mig när jag tänker så här. Men nu är det som det är och hur gärna jag än vill så kan jag inte rå för att jag känner som jag känner, och att ignorera sina känslor och gömma dom det funkar aldrig dom kommer alltid fram till slut. Men som sagt jag vet inte det känns så tomt just nu, hatar den här hopplösa känslan där det känns som om vad man än gör så kommer man inte vidare,
|
Archives |